Terracottagubbar
Igår tog vi tåget in till Stockholm och promenerade utmed vattnet från Centralen till Östasiatiska Muséet på Skeppsholmen. (Bilderna blir större när du klickar på dem.)
Vi stannade till på Strömgatan och beundrade den hemlösa räven.
I bergrummen under Skeppsholmskyrkan visas delar av den kinesiska terrakottaarmén.
Det var en upplevelse att se dessa krigare, i mer än naturlig storlek, som legat begravda i över 2000 år. Det är svårt att föreställa sig att det finns över 8000 såna figurer.
Där fanns också miniatyrarméer som legat i senare gravar.
Det var inte bara krigare som begravdes utan även vanligt folk och djur.
Klart att man behöver vinvärmare och rökelsekar även efter döden. Det här är en utställning som vi varmt rekommenderar!
Vi fortsatte sedan promenaden via Skeppsbron och Slussen till Södra Station, med ett kort stopp för en gourmetrulle och ett glas juice på vägen. / Pelle
Vi stannade till på Strömgatan och beundrade den hemlösa räven.
I bergrummen under Skeppsholmskyrkan visas delar av den kinesiska terrakottaarmén.
Det var en upplevelse att se dessa krigare, i mer än naturlig storlek, som legat begravda i över 2000 år. Det är svårt att föreställa sig att det finns över 8000 såna figurer.
Där fanns också miniatyrarméer som legat i senare gravar.
Det var inte bara krigare som begravdes utan även vanligt folk och djur.
Klart att man behöver vinvärmare och rökelsekar även efter döden. Det här är en utställning som vi varmt rekommenderar!
Vi fortsatte sedan promenaden via Skeppsbron och Slussen till Södra Station, med ett kort stopp för en gourmetrulle och ett glas juice på vägen. / Pelleposted by Pelle at
11:17 em
1 Comments:
Fascinerande! Förstår att det måste vara en upplevelse att se. Otroligt - 8000 figurer i minst naturlig storlek.
Svårt att sätta sig in i och förstå den uppfattning man hade, om livet efter döden.
Det gäller förresten idag också, tänk, så olika föreställningar vi människor fortfarande har. Muslimer, kristna, buddhister, ateister osv osv.
Och så jag, hehehe...
By
Berit Elisabet, at 28 september 2010 kl. 01:46
Skicka en kommentar
<< Home