Mindre strålande

Idag var det ingen ide att gå ut. Mörkt och trist med snöigt regn. På förmiddagen slogs jag med datorn och de så kallade BankID:na, som behövs för att man ska komma in i deklarationen på skatteverkets hemsida. Jag lyckades till slut, och det var ju bara att konstatera, att anleddningen till årets kvarskatt var att jag tänkt fel och betalt in för lite i skatt. Surt sa räven! Det blir bara att pynta in slantarna nu i april i stället.

Jag gick sedan på ett möte på Salarp, där Ulla bor. Nu blev det bestämt att hon får stanna där så länge hon vill, och får tillgång till all hjälp dyngnet runt. Det vill till att man är frisk och kry när man blir gammal. Så fort kroppen inte orkar med är det kört. Då blir allting så svårt och man kan bara hoppas på att någon ställer upp. Nu får hon hjälp med att komma i och ur säng och rullstol mm. Regelbundna måltider, trevliga jämnåriga och underbar personal gör det ju lite roligare än att sitta ensam och sova i en stol framför tv4 på dagarna, i väntan på hemtjänsten. Dom är trevliga dom också, men det blir ju bara några minuter varje gång dom kommer. Dom måste alltid flänga vidare på sina uppdrag.

När Gunilla kom hem från jobbet, gjorde vi en riktigt smaskig Wonton Soup. Mald kycklingfile, spenat, persilja, ingefära och soya blandas, och klickas på små lövtunna pastaplattor som viks ihop och kokas i hönsbuljong ett par minuter. Varm soppa med var sin Singha Beer till, var precis vad som behövdes för att vi skulle må lite bättre i gråvädret.

Det blev sedan varsin chokladglass och en kopp kaffe i soffhörnet framför teven och gårdagens inspelade program om Englands utrotningshotade bönder och den numera förbjudna rävjakten.

Dom har det inte så lätt heller. Snart importeras väl vår mjölk från nå´t låglöneland, och det svenska köttet blir väl ett minne blott det också. Kycklingfilén vi använde idag var "Kajsas" frysta från Danmark. Det var ett misstag från början som gjorde att vi köpte den sorten. Det lät ju inte som att "Kajsas Kycklingfilé" skulle vara dansk. Det var först när vi provat dom första, och upptäckt att det var de mjällaste, mest perfekta och godaste filéer vi ätit, som jag läste på påsen var dom kom ifrån. Vi köper alltid svenskt när det går, men Kajsas Kyckling blir i fortsättningen ett undantag från den regeln.

På tal om inget särskilt, så upptäckte jag att min mormor redan finns ute på nätet. Att vårt hus finns visste jag, men det var en glad överaskning.

/Pelle