Lillfredag!

Då är det äntligen tisdag, och idag lyckades jag splitsa ihop snörena till kakelugnsspjället. Jag föjde nogsamt instruktionen i en bok om rep, som jag fick för mer än fyrtio år sedan. Det blev riktigt snyggt. Längst ned i varje snöre hänger en jättetofs som handtag. Jag ska ta ett foto av dem en annan dag.

Jag gick och hälsade på Ulla vid tretiden och fikade med henne. Thomas G ringde från Finland och pratade med henne ganska länge. Det piggade upp henne att få höra lite om hur han och familjen hade det.

Jag försöker lära mig hur jag ska hantera det här bloggandet genom att bläddra och titta på andras bloggsidor. En riktigt bra sida har fått pris som bästa europeiska blog:

Man lär sig mycket genom att titta på hur andra gör. Som 60+are har jag lite svårt att hänga med i alla engelska facktermer, men jag har ju redan lyckats lägga in bilder och göra länkar, så det ska väl gå att förbättra bloggen ytterligare. Nästa steg är att få in en besöksräknare också. Jag tycker det skulle vara kul att få veta om överhuvudtaget någon utom mina närmaste tittar på det jag skriver.

Jag fick ett mejl från Florence i Arizona idag att hon varit inne och tittat. Florence och hennes man Lasse är vänner som bor i Tucson, så det är lång väg om man ska hälsa på. Ett och annat mejl skickar vi ibland, och någon gång är vi vakna samtidigt, trots tidsskillnaden, och råkar sitta vid datorn också. Då kan vi chatta eller prata med varandra via Skype. Det hände senast idag, och kanske hon också kommer igång med lite bloggande.

Jag tänkte på alla våra vänner "däröver" här om dagen, då min morbror Bosse hade hittat två årgångar av tidskriften "Arizona Highways" bland grovsoporna, med fantastiska bilder och reportage. Visserligen från 1971 och 1972, men vad gör det. Grand Canyon och Coloradofloden har inte förändrat sig särskilt mycket sedan dess, så vi tog tacksamt hand om dem.

Idag blev det varsin drink med kex, cambozola och så´na där stora kaprisar med skaft när min fru, Gunilla, kom hem. Hon jobbar inte på onsdagarna, så det blir liksom två fredagskvällar i veckan. Gunilla undrade lite surt vilka som var "vi" när jag skrev i bloggen, så jag får skriva in henne under "About me".

"Det var en hel del stavfel också!" uppmuntrade hon mig dessutom med.

Vi, det är alltså Gunilla och jag om inget annat anges!

Jag tycker att det är kul att lägga in en bild ibland, så att det inte bara blir ren text, så det får bli ett bevis på att våren är på gång. När snön smälter på taket och istapparna växer då vet man vad som väntar.

Vi har redan tagit upp änglatrumpeten från källaren och planterat om den i en ny kruka och beskurit den ordentligt. Den stora tjusiga keramikkrukan blev för tung för mig att bära i trapporna, så nu bor den i en stor plastkruka i stället, och väntar bara på att få flytta ut på verandan. Jag hoppas att den ska bli riktigt stilig i år. I väntan på att jag ska göra en egen sida för foton, får väl trumpeten komma med på bild också. Med lite tur ska vi nog få den att blomma i år. Det har varit lite tunnt med det de senaste sommrarna när vi har semestrat i Tucson så länge. I sommar ska vi bara åka längs Moseldalen några veckor och dricka vin. Resten av tiden håller vi oss hemma i Sverige. Det finns mycket kul att göra på nära håll också.

Nu är det dags att gå och lägga sig. I morgon ska vi på disputation med efterföljande fest på kvällen, så det blir säkert sent då.