Tyskland dag 1 - 4 (11)

11-14 juli

Vi startade planenligt klockan 9.

Vi fick kaffe och mackor i Berg vid 11-tiden, och Maja och Linnea fick sina uppblåsbara födelsedagspresenter.

Sedan for vi vidare längs E4 och E20, och åt goda smörgåsar på golfklubben i ett lite småregnigt Ulricehamn.

I Göteborg, när vi äntligen hittat rätt på båten, fick vi åka ombord med en gång och gå till vår hytt.

När väskorna var på plats gick vi på en shoppingrunda och köpte några påsar godis som vi provåt i hytten medan vi vilade oss en stund.

V tog en drink i baren, och åt sedan en dyr men simpel middag i á la carte-matsalen. Absolut inget att rekommendera! Däremot vann vi över 100 kronor som vi växlade in på banditerna. RÄTT ÅT DOM!

Vi hoppade över frukosten (90 kronor/ person) på morgonen, och åkte i stället in till Kiels centrum och tog te och smörgås på ett fik för några euro.

Straxt efter tio var vi ute på motorvägen och körde snällt i "husvagnsfilen" till Hamburg, där vi böt till en mindre väg resten av dagen. Vi stannade för att fika i en liten stad, där vi också köpte frukt, yoghurt, bröd och pålägg, som vi åt på enparkeringsficka några timmar senare.

Efter lite letande i Minden, hittade vi huset där vi skulle bo. Vi fick det dyrare rummet med dusch och toa för samma pris som det lilla, som har badrummet i hallen. 38 euro inkl frukost. Vi gick ut och satt i den fantastiska trädgården och drack en flaska mineralvatten.

Värdfolket rekkomenderade en restaurant, Witve Bolte, med biergarten, så vi åkte dit och fick en god trerätters kalasmiddag under ett parasoll, medan ett tjugotal människor hade danskurs bredvid. Sedan sov vi gott hela natten.

Frukosten på morgonen, var utsökt med hembakat bröd och allt man kan önska sig, och vi kunde åka vidare mätta och belåtna.

Vi hade på kartan sett tre städer utmed floden Sieg där vi trodde att vi skulle kunna bo. Det kunde vi inte, så vi åkte vidare för att hitta något bättre. Det gjorde vi inte.

Vi tröttnade på att leta vid en ensligt belägen krog, Lindenhof, längs vägen som hade ett stort dubbelrum uppe under taket. Det var dubbelt så dyrt som det tjusiga rummet i Minden, och dom tog naturligtvis inte kort. Snacka om U-land! Rummet var så varmt av solen, så det gick inte att sova.

I Tyskland använder man inte kort! Man använder inte internet! Man äter inte mat! (Bara olika sorters tillagad gris med majs) Man har plast eller liknande under lakanen! (Dom beter sig väl som dem dom äter) Dom kan inte prata andra språk än tyska!

Dom enda som åt vid stället, visade sig vara värdparet, så vi åkte till en närbelägen stad och åt på en ungersk sylta i stället.

Frukosten var hyfsad, och vi åkte snabbast möjligt mot Koblentz och Rehn. Vid 11-tiden varvi framme vid Boppard, och fikade på ett konditori vid torget. När vi åkt vidare en halvtimme, såg vi skyltar med "Zimmer 15 euro!" i staden St goar.

Vi parkerade bilen, och knackade på för att kolla rummet. Den äldre damen i vår ålder, visade oss rummen som kostade 25, 20 och 15 euro per person, inklusive frukost. Vi nappade på ett litet trevligt rum för 15, högst upp på 4:e våningen med två vindskupor och utsikt över floden och en borg på andra sidan. Badrummet som låg i korridoren delade vi med resten av de som bodde på vinden.

Vi gick till en närbelägen restaurant och tog varsit glas vitt, och satt och tittade på pråmarna som åkte förbi.

Sedan tog vi "skansentåget" upp till en borg med fantastisk utsikt. När vi kom ned till St. Goar igen, köpte vi lite lunch, som vi åt på en parkbänk i skuggan av ett träd utanför vårt hotell. Så här ska det vara!

Vi vilade middag en stund, och gick sedan till samma restaurant vid det lilla torget och åt en fantastisk middag (utan gris) medan vi satt och tittade på stadens årliga skyttefest som började med att alla skyttarna kom marcherande med fanor och standar tillsammans med stadens blåsorkester. Dom hade byggt upp en scen där musiken sedan satt, och hela torget var fullt med bänkar och bord. Förutom restauranterna runt torget, fanns en mobil vin- och öl-bar parkerat bredvid, så inte behövde någon gå törstig där inte. Vi satt i flera timmar och såg de grönuniformerade gubbarna, med finklädda hustrur, få medaljer och hedersomnämnanden. Ju högre rang man har, ju mer fjädrar i hatten får man. Det var verkligen en härlig kväll. Jag åt oxtunga och Gunilla åt omelett med champinjoner, och till efterrätt åt vi glass. / Pelle