Framme!

Hasse kom som avtalat halv fem och hämtade oss. Det var ingen trafik så tidigt på morgonen, så vi hann med Arlanda Express 05:05. Väskinlämningen klarades av på ett par minuter, och planet kom iväg straxt efter sju. I London hade vi en timme på oss, och det räckte precis för att hinna med nästa plan.

Våra platser var perfekta, och maten ombord var god. Chicken Curry för Gunilla, och jag åt Cottage Pay. Vi sov så mycket vi kunde utom när vi spelade spel på teven i stolsryggen framför oss. Man kunde spela Slots. En slags enarmad bandit, som Gunilla föll för, där hon jobbade upp sig från de 500 man börjar med till 10 000. Synd att det inte var riktiga dollar... men vi ska ju beställa en resa till Las Vegas idag.

På flygplatsen i L.A., gick alla fyra timmarna åt till att stå i kö, både för att komma in i USA (2 tim) och för att checka in (1,5 tim) på det lilla planet till Tucson. Vi blev lite sena iväg, men det mesta flög piloten ikapp, så vi landade bara 15 minuter sent.

Gun och Börje mötte oss på flygplatsen i Tucson, och alla väskorna dök upp på bagagebandet, så vi kom fram till huset innan det han bli mörkt. Vi drack champagne i tradgarden och när det mörknade kom Gun med korv och potatis, smörgåsar och öl. När vi steg upp klockan sex i morse, fick vi se en bobcat i trädgården.Den låg två meter från vårt fönster, men blev rädd när vi kom ut, och försvann över muren.Efter en stund kom hon tillbaks igen, och då såg vi att hon hade tre små ungar som hon tog hand om.