Skenet Bedrar

Vi kom iväg, efter frukost halv nio, sedan vi packat med ett par kassar med lakan, kuddar och täcken. Gunilla hade med sig en väska med ombyte och jag glömde kvar mina ombyteskläder i hallen. Vi åkte sakta och försiktigt, och i Arboga fortsatte vi "gamla vägen" mot Örebro, och när vi närmade oss den nya motorvägen, valde vi istället en mindre väg genom Glanshammar och Rinkaby, så att vi inte kom fram för tidigt. Den lugna jämna körningen (90 -100 km/h) gjorde att bilen inte drog mer än 0,63 l/mil på ditresan.

Vi lastade ur när vi kom fram, och Gunilla gick på sta´n medan jag åkte till verkstaden med bilen, och cyklade tillbaks för att dricka kaffe på altanen med Karin. Efter en stund ringde Gunilla och ville att jag skulle cykla iväg till henne och välja en lämplig skjorta som jag kunde ha på kvällen. Vi fastnade för en ljusblå kortärmad bomullsskjorta på Kappahl, och sedan gick vi tillsammans hem. Karin hade lagat till en god sallad, som vi åt till lunch, och sedan satt vi ute på altanen och drack ytterligare kaffe, tills telefonen ringde. Det var verkstaden som meddelade att bilen var klar, så jag kunde ta cykeln och åka och hämta den. Inan dess, passade jag på att fotografera av ett par 104 år gamla fotografier som låg framme. De var från Uddevalla, när Ribers pappa och mamma (mina farföräldrar) hade flyttat in i sin nya lägenhet 1903. Här sitter de i vardagsrummet.När klockan var halv sex gick Gunilla och jag till Nöjeskrogen och Karin tog cykeln dit. Vi fick stå utanför ett tag och vänta, men sedan fick vi komma in, och fick ett bra bord nära scenen.Örebro är ju inte så stort, så Karin kände igen flera väninnor som också var där för kvällens föreställning av Skenet bedrar. En helt hysteriskt rolig farsch som Peter Flack (Hjalmar) regisserat. Det var bara två skådespelare, Mari Kühler och Peter Kjellström, som spelade fem roller var.

Vi åt en utsökt smörstekt kycklingfilé med potatisfondant, vitlökscrème, rostade tomater och rödvinssky, och Gunilla och jag åt Hallonmousse, och Karin åt Pannacotta ”Valrhona” med syltade körsbär till efterrätt. Straxt före åtta, när vi ätit klart, började föreställningen, och det var verkligen full fart i två timmar, med mycket släng i dörrar och hopp i sängar och garderober, innan vi promenerade hem i den ljumma örebrokvällen.

Efter en god natts sömn, ropade Karin att frukosten var klar och när vi ätit klart, och fixat några saker åt henne, åkte vi hem via Kumla, Katrineholm (där vi fikade). När vi var hemma igen, hade vi kört så ekonomiskt att bilen totalt bara dragit 0,6 liter per mil under hela resan. De´du Anders!