½ meter

Jag började den ensamma dagen (Gunilla jobbar) med att diska lite kylskåpsmagneter och några porslinsprylar från Sumpan. Sedan var det kaffedags, och därefter satt jag nå´n timme framför datorn och läste recensioner på digitalkameror. Jag hade själv tagit mig fram till tre val. En Canon Ixus 750, En Nikon Coolpix P4 och en Sony DSC-W70.

Efter ett idogt läsande förkastade jag Coolpixen, och efter att ha vittjat brevlådan några timmar senare, då jag fick min datatidning, PC för alla, som turligt nog innehäll en jämförelse mellan olika digitalkameror med mer än 6 megapixlar, kunde jag även lägga Ixusen åt sidan. Dels pga priset, dels för att den saknar genomsiktssökare. Jag fick för samma pris, både kameran och ett minneskort på 1 GB.

Det blev alltså en Sony, som jag beställde på NetOnNet alldeles nyss, och ivrigt väntar på redan.

Nåväl, Efter lunchen, lite Jansson, som blev uppvärmd med lite extra vispgrädde, satte jag igång med att städa verktygsboden. Jag sorterade allt som ska slängas på kärran i tyg/deponihög, elektronik- och färghög och en brännbarthög. En stor sopsäck bredvid och metallbehållaren gjorde att det var lätt att få iväg saker. Det svåra är ju att hitta bra platser för det som ska vara kvar, så att jag inte ska behöva ta upp samma sak en gång till.

Två timmar senare, när gunilla kom hem, hade jag hunnit en halv meter. Då var det dags att hälsa på Ulla, så då fick jag plocka in grejor så att halvmetern var täckt igen. Visserligen inte lika högt, men ändå...

Ulla låg och funderade i sängen medans de andra satt i köket och åt. Hon får sin mat lite senare, så att dom kan hjälpa henne lite och hålla koll på att hon äter och dricker ordentligt. Det har hon också gjort senaste tiden, och liggsåren hon fick på sjukhuset går åt rätt håll. Stygnen från operationen ska dom ta bort nästa måndag, men liggsåren tar längre tid att bli av med. Det är helt klart, att liggsår ska man INTE ha.

Ett intressant Skypesamtal och chat med Florence och jocke, gjorde att vi fick henne att dra ur headsetet, och vips så kunde hon både höra och höras. Så det kan bli! Det var härligt att höra hennes röst. Så här års har vi ju varit i Arizonavärmen tre somrar nu, så visst känns det lite tomt. Vi har inte varit och badat ännu, men kanske vi kan våga doppa oss i nästa vecka, när gunilla inte jobbar längre.

Efter att ha tittat på ytterligare en video med Stockholmspärlor, 1930-1939, tittade vi på fortsättningen på programmet om den lilla norska familjen som bor ett år på Svalbard.

Nu börjar klockan närma sig tolv, och det är dags att lägga sig. / Pelle