Gravsättning

I dag städade jag undan alla verktyg jag spritt ut i och runt entrén. Jag dammsög bort alla sågspån och träflisor som spridits ut under byggandet. Det var lika bra att passa på och ta hela nedervåningen på en gång, så det blev riktigt beboligt efter ett tag. Varmt och skönt med brasa i kakelugnen, men nu håller el-radiatorerna en grundvärme på 20 grader i alla fall.

Vi åkte ned till blomsteraffären och köpte några rosor och en gravlykta, och sedan var det dags att åka bort till Salems kyrka, där vi skulle träffa vaktmästaren klockan två i vapenhuset.

Kyrkan var varm och upplyst när vi kom, och vaktmästaren, Åke Toll, berättade för mig hur det brukar gå till, och promenerade med mig ned till gravplatsen och visade hur man lämpligast står och håller i urnan när man sänker ned den, så man inte ramlar ned. När vi kom upp till Kyrkan igen, hade alla kommit. Vi var bara de närmaste släktingarna, dvs Åke, Bosse, Anders, Jocke, Gunilla och jag.

Jag gick fram till altaret och hämtade urnan, varvid vaktmästaren startade klockringningen. Sedan gick vi i samlad tropp ned till gravplatsen och jag gjorde som jag blev visad. Jag höll i knoppen på urnan, satte ett knä på det gröna tygskynket som täckte jorden, och sänkte försiktigt ned urnan tills den stod på botten, varvid vaktmästaren stoppade klockringningen. Gunilla lade ned rosorna, och vi tände gravlyktan och placerade den vid Mojan och Dossis gravsten. Vi ska beställa en till likadan sten, som ska ligga bredvid den som redan finns där.

Efter gravsättningen åkte Anders tillbaks till jobbet, för han ska åka till New York på torsdag för att springa New York Maraton på söndag, så han måste göra klart en hel del för att kunna vara ledig tio dagar.

Vi andra åkte hem till oss och åt en tidig middag med kalvstek, kokt potatis och gräddsås. Till det fick vi inlagd gurka och svartvinbärsgele. Vi rundade av med glace med hallonsås, kaffe och cointreau. Vi hoppas alla att Ulla har det bra nu där det förhoppningsvis alltid serveras gott att äta och dricka, och där hon kan träffa alla sina gamla vänner. / Pelle