Provence 27 maj till 1 juni dag 5 och 6

Dag 5
Efter frukosten kom vår buss som skulle avgå halv nio.

Alla höll tiden så vi kom iväg när vi skulle.
Vi skulle till Lavendelmuseet i byn Coustellet som låg en timme norrut.

Lavendeln blommade inte ännu på grund av den sena våren.

Utanför museet växte den största och vackraste rosmarinbusken vi sett.

Vi blev guidade bland de olika pannorna som man framställt lavendeloljan med.

En av de äldre destillatorerna som man helt enkelt eldade brasa under.

En portabel modell som gick lika bra att göra brännvin med när det inte var säsong för lavendeln.

Vi avslutade visningen i butiken där de hade allt möjligt som doftade lavendel.

Det fanns nog nåt för alla.

Utanför blommade rosorna.

Även med en kall vår ligger dom långt före oss.

På väg mot lunchen stannade vi till för att se konstnärsbyn Gordes som verkligen klängde sig fast på bergssluttningen. 

Lunchen skulle vi äta på restaurang Le Roy Soleil.

Vi satt en stund i trädgården först för vi var lite tidiga.

Där blommade också rosorna.

Sen fick vi komma in och slå oss ned.

VI satt oftast med olika personer vid de olika måltiderna.

Först serverades vi gaspacho.

Sedan lamm med basilikakryddad potatiskaka och till efterrätt glass och sorbet med smak av vanilj och rostade mandlar. Till detta drack vi vin, vatten och kaffe.
När alla var mätta och belåtna fortsatte vi till Roussillon och besökte Okhra-konservatoriet.

Mest intressant tyckte jag den okhrafärgade lastbilen var.

För att få fram färgpigmentet bröt man sten som maldes och blandades med vatten.

Sanden som var tyngre stannade vid slutet av rännan och den lösta ochran fick rinna vidare.

Den samlades i stora bassänger där vattnet fick dunsta bort.

Lite prov på målning med okhra.

Det var en synnerligen dammig framställning och många av arbetarna dog i stenlunga enligt guiden. Från början är färgen gul men om den värms och oxiderar blir den röd.

När vi efter besöket gick till själva byn såg vi hur berget såg ut.

Alla husen var målade i i olika okhrakulörer.

Det enda som inte var okhrafärgat var insidan på kyrkan.

Det var skönt att släcka törsten efter den dammiga fabriken.

Den trappen var inte nygjord.

Inte den vackra porten heller.

Efter avslutad tur åt vi middag på hotellet.

Mousse på rödbetor. Sedan ankbröst med smak av apelsin och honung samt potatismos, och som efterrätt chokladkaka fondant.

Dag 6   
Klockan ringde klockan fyra på morgonen för att vi skulle hinna göra oss i ordning och äta frukost så att bussen kunde starta mot flygplatsen i Nice klockan fem.

Omväxlande sov vi vidare på bussen eller tittade på utsikten genom fönstret.

Kvart över elva lyfte planet och straxt efter fem var vi hemma och träffade Ludde som visade att han hade saknat oss lite grand.
Rena rama tokfnattet!

 Vi packade upp ite av våra ätbara inköp så vi kan förlänga känslan av Provence. / Pelle

Provence 27 maj - 1 juni dag 4

Dag 4
Vi hade förmiddagen fri så efter frukosten promenerade vi runt och tittade på vår by Fontvieille.

Där fanns en brödbutik...

...en slaktare

En blomsteraffär (notera gärna de stiliga blommorna som speglar sig i fönstret)!

Och viktigast av allt ett café.

Gunilla tog med en fransk påse hem till Ludde.

Flera restauranger som vi tyvärr inte hade möjlighet att besöka.

Vi hann också med att titta närmare på hotellets trädgård innan lunchen.

Några hade passat på att bada i den 24-gradiga poolen.

Efter den panerade laxfilén med stekt potatis, den lavendelsmakande Creme Bruléen och kaffet var det dags att kliva på bussen.

Nu gick färden till Arles, bara en kvart bort.

Det var ett nöje att se det vackra landskapet svischa förbi utanför fönstret.

Vi hoppade av den guidade promenaden och strövade själva omkring i gränderna.

Man anade hur gammal staden är.

Här kunde de fyrbenta vännerna släcka törsten på torget.

Så småningom åkte vi vidare söderut mot naturreservatet Camargue mitt i Rhônedeltat där vi såg flamingos på håll. Det är känt för sina vilda hästar som Evert Taube besjungit i sina visor.

En stolt stork såg vi högt uppe i sitt bo.
Vi stannade vid en Mandade (lantgård) där de födde upp tjurar som hyrs ut till tjurrusningar och en sorts tjurfäktning där man ska sno åt sig en rosett som är bunden mellan hornen. Varje tjur jobbar bara i en kvart, och sen är han ledig ett par dagar.

Ägaren berättade om gården som drevs av familjen och tjurarna som lever vilda i naturen året runt och som inte behöver något stall eller extra foder.

De vita hästarna lever på samma sätt.

Här hade dom sadlat på ett antal havremoppar.

De franska kofösarna såg inte riktigt ut som Vilda Västerns coboys precis.

Vi fick åka ut på ett gärde i en traktorvagn för att se när de skilde ut några tjurar från hjorden och fick in dom i en fålla.

Genom smidigt samarbete fick dom iväg tjurarna, en efter en.

 

Sen blev det en fantastisk buffé med lokala specialiteter.

Tre zigenare spelade och sjöng till maten.

Vi njöt av den fräscha maten. Varmrätten var en oxgryta med ris och allt var från trakten.

Möjligen var det rosévinet som fick många att dansa en slags försvenskad flamenco? Måltiden avslutades med kaffe och kaka.

Det var trevligt att även hela den stora familjen satt med och åt vid ett långbord i festsalen. Det blev en mycket sen kväll innan vi var hemma på hotellet igen.

Fortsättning följer... / Pelle