Svamp

Vi började med att åka ut till motorvägen och gå en runda i skogen. Där har vi aldrig sett några andra svampplockare gå, och nu vet vi varför! Inte en kantarell så långt ögat nådde. Vi plockade en Karl Johan, en björksopp, en grynsopp och två aspsoppar. Det var inte nå´t som fyllde korgarna, men jag fick en svampomelett till lunch ändå. Gunilla nöjde sig med Risifrutti, för hon litar inte på sopparna...

Hon hittade i alla fall en jättemyrstack. Då kunde vi se åt vilket håll söder låg så vi hittade tillbaks till bilen. Man kunde annars följa ljudet av bilarna på motorvöägen...

Vi skar till, och satte tillbaks den isolering ovanför ytterdörren som vi tog bort när vi spikade dit reglar för pärlsponten. Jag tätade lite runt fönstren och justerade gångjärnen. Sedan fick vi avbryta för vi behöver kolla med kakelhuset hur högt golvet blir med gips, värme, spackel och klinkers, så vi gick ut och klöv ved ett par timmar i stället. / Pelle

Mera jobb

På förmiddagen skrev vi en dödsannons som vi mailade till SvD och DN. Den kommer på söndag.

Därefter fick jag ta bort en asfaboardskiva under entrégolvet. Den hade gått sönder av att något tungt hamnat ovanpå. När jag efter stor möda fått fram den, (190x120cm) sågade jag av den på mitten och satte tillbaks den delen som inte var förstörd, och kompletterade med en ny bit på 190x60 cm.

När det var klart målade vi pärlsponten på entrén en gång till, och sedan åkte vi hem till Tore och fikade. Han håller på att putsa väggarna på det murade förrådet, som blir kortsida på hans carport, och samtidigt en bit av grunden till ateljén som ska vara ovanpå.

Hemma igen klöv vi ved ett par timmar, innan vi åt fläskpannkaka med hemgjord lingonsylt. / Pelle

Superman returns

Gunilla packade ned klockradion i kartongen efter frukosten.Vi åkte och handlade lite först, och sen lämnade vi tillbaks den. Hon vill ha en som har samma funktioner men har siffror som lyser istället så att hon kan se vad klockan är när hon ligger ner. Jag ska försöka återuppliva den gamla så småningom, men jag har inte något större hopp.

Vi var på begravningsbyrån Fondkistan i Tumba också och ordnade lite inför Ullas begravning. Sen åkte vi förbi Salems kyrka och tittade på Ullas föräldrars gravplats nere vid Bornsjöns strand. Man kan inte få en bättre plats. Där ska hon också begravas.

Tore kom förbi hemma och lämnade USB-minnet med insektsfotona och 6 ägg. När vi vattnade hans blommor och såg till hönsen så var det några minimala djur som hade invaderat min tröja i hönshuset. Jag kände att dom bet mig och plockade fram förstoringsglas och kamera när vi kom hem. Han hade visat mina foton och frågat insektsägaren vad det kunde vara. Han trodde nog på kvalster. Dom är en tredjedels milimeter stora och bits. Dom trivs inte på människor, och kan inte leva på oss, tack och lov, men dom kan som sagt bitas. Bilden är på ett som kryper på min T-shirt. Den är lika tunn som trådarna! Läbbigt!

Vi såg Superman Returns på Heron City. Det var vi två, en mamma med son och en vilsen 40-åring som delade på salongen. Det var inte mycket som hände på 2,5 timme, men det är ju skönt att veta att återväxten är säkrad. Det kan bli många supermanfilmer i fortsättningen... / Pelle

Klockradio och klyv

Gunilla tröttnade på att den 30-åriga klockradion drog sig en halvtimme per dag åt än det ena, än det andra hållet. Fast inte lika mycket varje dag. Nu åkte den ut, (till boden för eventuell hemmafixarreparation) och vi åkte till Power vid Fitja och köpte en ny. Det blev en Grundig den här gången också.

Den nya heter Sonoclock 620, och är liten och rund. Displayen lyser med ett blått sken och har 10 olika stationsknappar. Jag har hittat alla frekvenser på Teracoms hemsida och ska ställa in knapparna efter hennes önskemål. Den sökte själv upp 10 olika stationer, men det passade inte så klart. Jag har också ställt in den att slå på varje morgon klockan 7. Även helgdagar! Den kan hoppa över helgerna om man vill, men inte då!!!

När jocke slutade skolan hämtade vi honom och åkte hem till Peppe och Victoria i Kagghamra och lånade deras 9-tons vedklyv. Nu ska vi väl lyckas med alla kubbarna som vi inte orkat klyva för hand eller med vår lilla 1.5-tonsklyv. / Pelle

PS. Nu gallskrek Gunilla att hon kunde inte se vad klockan är när hon ligger ned, och det blå skenet kunde hon inte sova i!!!! Hon ville ha tillbaks den gamla klockan! Vi får väl se... DS.

Färg

Först åkte vi och handlade efter frukosten, och sen gjorde jag i ordning färg för pårlsponten. När jag hittade de gamla fyralitersburkarna, var det fullt med rost på locket, och en av burkarna var det stora rosthål i. Man kan inte spara färg från förra målningen (15 år sedan) och tro att den är användbar.

Nu är jag inte den som ger mig i första taget, så jag skar med en kniv runt den torkade kakan överst i burken, och flyttade den till en tidning. Det verkade mest vara olja i det drygt centimetertjocka lagret, så jag fyllde på med ett par deciliter linolja och en deciliter lacknafta. Efter att ha rört om ordentligt, började smeten likna herrgårdsgul färg igen. Då blandade jag i en liter vit färg och rörde om ordentligt. Nu hade jag fem liter skaplig färg, så jag hällde upp en dryg liter i en plastpyts och spädde med 20 % lacknafta så att jag fick en bra grundfärg.

Gunilla målade under de nya fönstren och jag klättrade på stegarna och målade ovanför. När vi ändå var i farten, målade vi också ett par plankor på huset som vi bytte ut för några år sedan men aldrig fick någon färg på. Vi firade den vackra färgen med varsin Frozen Marguerita före rödtungan med pressad potatis och basilikasås. Efter glass och kaffe passade jag på att klippa åkern också. Det började inte regna förrän jag var klar. / Pelle

Höst

Sommaren har verkligen gått och gömt sig. Vi stretar emot så mycket vi orkar genom att fortsätta äta frukost ute, fast det regnar och blåser och blommorna vissnar.

Idag har vi varit jätteduktiga. Vi har hackat ut varenda spik i de provisoriska plankorna ovanför ytterdörren och satt dit den pärlspont i stället, som vi har skrapat och gjort fin i partytältet. (pga vädret alltså). Fem små tvärslåar sågade vi också till och spikade fast i reglarna, så att vi skulle ha något att spika fast pärlsponten i. Den spikade vi dit stående, och de tillfälliga plankorna var liggande. Det gör inget om ni inte förstår, men det blev i alla fall väldigt bra, och det är ju huvudsaken. Vi höll på i åtta timmar. Jag hann också med att få fast det sista fästet på hängrännan innan drinken klockan fem.

Vi tog det sista av flaskan med vinbärsvin från 1979 och käkade ost, kex och oliver till. Sen högg vi in på våra hemfiskade kräftor. Åtta bamsingar var, ett par ostmackor, öl och svartvinbärs samt chokladglass till efterrätt. Nam nam!

Vi slöade sedan framför teven och såg på finnkampen. Det är ju ganska rättvist att Finland vann herrarnas och Sverige damernas. Ingen behöver ju känna sig som förlorare då. (Även om Sverige fick flest poäng sammanlagt!)

Kanonprogrammet kom sen i tvåan. "Daniels Hjärna". Det var verkligen intressant. Man häpnar verkligen när man får se någon som kan utnyttja hjärnans alla skrymslen. Det där att siffrorna och talen har olika form och skepnad var kul. Att han kan räkna och komma ihåg alla tal genom att dom liksom glider runt och bara blir till svaret är ju otroligt. Jag som är glad att jag kan räkna procent. Att han dessutom kunde lära sig isländska på sju dagar gör ju inte det hela sämre.

Jag måste helt enkelt ta med en bild på en liten spindel som hängde i en tråd på Gunillas tröja. Den var ca en halv millimeter stor. Den fick springa omkring på glasbordet, och Gunilla höll en tidning under så att det gick att se och plåta den. / Pelle

Tensta Marknad

Efter att ha ökat lutningen på verandatakets hängränna, tog vi tvåtåget in till stan och fortsatte sedan med tunnelbanan till Tensta. Halv fyra var vi där, och Sara fick syn på oss mitt i vimlet. Anders, som åkt med samma tåg, men i en annan vagn, dök upp efter några minuter. Vi gick runt och tittade lite i ösregnet innan vi gick in på Blå Huset för att se en ståuppshow, Zeynos värld med kurdiskan Nisti Stêrk, som Sara bjöd oss på. Det var minst sagt intressant, men hon skulle vunnit på att minska ned den med en tredjedel till fyrtio minuter, och slipa lite på en del av skämten. Vi hade i alla fall väldigt roligt tillsammans med ett sjuttital andra åhörare.

Efter showen hade det slutat regna, så vi gick runt och tittade på alla stånden på marknaden och käkade varsin adana kebab i bröd, som vi sköljde ned med Fanta. Vi var också och tittade på en utställningslägenhet på Kämpingebacken, som stadsmuséet gjort i ordning. Den var inredd med 60-tals möbler och husgeråd, och det var som en liten tidsresa.

Hemresan gick lika bra som ditresan, men var lite stökigare, då en del av de yngre passagerarna verkade ha börjat fredagsfirandet. / Pelle

På stan

Vi tog kvartövertiotåget in till stan och gick av vid Södra Station. Vid medborgarplatsen tog vi varsin cppuccino innan vi fortsatte götgatan ned till Slussen. Vi åt varsin gourmetrulle med färskpressad juice på Cesannas och därefter gick vi längs Västerlånggatan genom hela Gamla Stan. Vi fortsatte sedan Drottninggatan fram till Kungsgatan, där vi köpte några påsar te på Tehuset, och sedan gick jag till Sven Rinmans Gata på Kungsholmen, och Gunilla gick upp till Östermalms Torg. Jag skulle till tandhygienisten, men var så tidig att jag hann med en kopp kaffe på Göken innan det var dags.

Gunilla hälsade på i Villeroy & Bochbutiken, men dom hade inte fat till de skålar vi köpte i tyskland.


När jag var klar träffades vi på centralen för hemfärd. Tore hämtade oss vid stationen, för han ville ta ytterligare en bild på en skalbagge. Sedan satt vi och läskade oss med Champis på verandan. Middag blev två röde pölser med bröd och öl. Något på teve fanns det inte heller, så när vi sett hur vädret ska bli, tittade vi på en inspelad Miss Marple och sedan en gammal dansfilm. / Pelle

Kantareller

Idag åkte vi ut mot enhörna och letade svamp. Vi vadade runt bland jättevattenpölar och lyckades hitta några som räckte till varsin halv kantarellmacka till lunch. Vi spädde på med ett par ägg & ansjovismackor också. Annars hade vi inte blivit mätta.

Tore kom förbi och vi fotograferade ett par skalbaggar som han ska ha i en film, och fikade.

Åke och Bosse kom ned och åt laxpasta med oss till middag. Det är nog bra att Åke tränar att gå lite längre sträckor med rollatorn ibland. Han åker till Södertälje två gånger i veckan på sjukgymnastik nu. Målet är att han ska gå inomhus utan rollator, och kunna resa sig upp om han fallit omkull. Det låter rimligt. / Pelle

Sorgebud

På natten efter det att vi varit hos Britta, ringde nattsköterskan på Salarp och berättade att Ulla hade somnat in. Kroppen orkade inte längre fungera efter sina 84 år. Trots alla försök att bota eller ta bort de dåliga delarna, ville det sig inte. Nu får hon lita till vingarna i stället och sitta där på en molnkant och titta ned på oss som strävar vidare. / Pelle

Lördag hos Britta

I lördags var det liten släktträff hos Britta på Uttersvret. Det var Åke, Bosse, Anders, Gunilla och jag som var där. Britta brukar samla släkten tredje helgen i augusti, och Karin hade som vanligt hjälpt henne med lunchmaten. Vi bjöds på sill i olika former, och en superb rödavinbärspaj till efterrätt.Sedan drack vi kaffe ute i det vackra eftermiddagsvädret.

Karin plockade ihop en snygg bukett till Gunilla innan vi åkte hem.

Jocke var inte med, för han hade tillbringat fredagskvällen hos Britta och hjälpt henne fiska kräftor. Åke hade kokat och tagit med sig de 30 kräftorna som Jocke fångat, (man får bara behålla 30 stycken på hennes sida av sjön, den enda dagen dom får fiska) så att Britta kunde frysa in dom när dom dragit klart. / Pelle

Söderköping och Kolmården

I onsdags skjutsade vi Hasse till Skavsta. Han skulle flyga till Riga och hälsa på Kalle. När vi lämnat honom vid incheckningen, fortsatte vi på småvägar förbi Nävekvarn till Kvarsebo där vi tog färjan över Bråviken till Skenäs. I Nävekvarn, där det störtregnat under natten, forsade vattnet över vägarna och många källare hade vattenfyllts. Småpojkar vadade i vatten upp till låren på fotbollsplanen.

När vi kommit av färjan fortsatte vi över Vikbolandet till Bredvik och linfärjan över Slätbaken till Stegeborg. Vi stannade och fotograferade sveriges kortaste vägskyllt på vägen.

När vi väl kommit över den färjan var det bara 14 kilometer kvar till Söderköping, som var dagens slutmål.

Vi hittade en bra parkeringsplats utanför Villa Linnéa som ligger vid Göta Kanal. Vi hittade värdinnan Charlotta som visade oss till rum 9 där vi skulle bo.

Vi bäddade i ordning sängarna med lakan och örngott som vi hade med och gick sedan en rundvandring längs kanalen och genom staden. När vi kom tillbaks vilade vi oss en stund innan vi gick till La Uva för att äta middag. Vi beställde in varsin stor öl, sex talrikar med langostinos, calamares, oliver, vitlökschampinjoner, fläskfiléspett och vitlöksbröd. Vi satt ute under stora röda parasoll med gasolvärmare och kämpade i oss all mat. Sedan avslutade vi med Crema Catalan och kaffe. På vårt rum hade vi lyckosamt hittat en reklamlapp som gav oss 10 % rabatt på La Uva, men servitören tryckte på fel knapp, så vi fick 15 % rabatt i stället. Det blev 85 kronor billigare på det viset. Sån´t värmer då käket inte var lika gott som det lät.

När vi kommit hem, satt vi i allrummet på bottenvåningen och tittade på nyheterna på teve och jag kokade ytterligare en kopp kaffe i det lilla köket.

På morgonen kom Charlotta med en dignande frukostbricka som vi tog med oss ut i trädgården. Det var verkligen ett trevligt ställe att bo på som vi varmt rekkomenderar.

Vi åkte samma väg tillbaks, men efter den sista färjan svängde vi mot Kolmården i stället. Där gick vi sen i fyra timmar och tittade storögt på alla djur. Delfinshowen är ju verkligen häftig, och vi hade, som Jocke föreslog, bokat platser på nätet, så vi var ett dussin som fick gå in 10 minuter före pöbeln (ca 500 personer) som stod och köade med sina barnvagnar vid huvudingången, och ta de bästa platserna på stänkavstånd från delfinerna. Länge leve internet!

När vi sedan satt och drack kaffe vid aporna, kom Jörgen, en gammal jobbarkompis från Sparbanken, förbi och morsade. Vi hade verkligen tur med vädret, även om vi var besvikna på att nästan alla ätställen på området var stängda nu. Att kalla sista halvan av augusti för eftersäsong är löjligt! (Folk vi pratat med efteråt sa att vi ska vara glada att dom var stängda...)

När vi åkte hemmåt fick jag en ingivelse vid Nävekvarn, och svängde ned till hamnen och båtmotormuséet. Där hittade vi en större grillkiosk med det tjusiga namnet "Hamnkrogen". Där kunde vi sitta i solen och äta en riktigt god hamburgare och dela på en Mariestad som sen lunch. Ibland har man lite tur!

Mätta och belåtna kunde vi nu fortsätta hemmåt, och det fick bli en drink på verandan i stället för middag. / Pelle

Maj-Lis och Bosse

Maj-Lis och Bosse var här på middag förra lördagen.

Efter en välkomstdrink, Mai Tai, åt vi sparris och parmaskinka, och sen grillade vi lite fillebiff. Bosse passade naturligtvis på att äta av den goda vitlökssåsen som vi hade till, och Maj-Lis, som inte är så förtjust i sådana kryddor fick persiljesmör i stället. (Vi gissar att hon låg vaken hela natten om inte Bosse var vänlig nog att sova på soffan.)

Efterrätten var en chokladkaka med tre sorters sorbé och frukt, och sen blev det kaffe med whisky och likör. Maj-Lis skulle köra bilen hem, så hon fick nöja sig med lättöl och vatten. Maten (eller sällskapet) var tydligen OK, för dom stannade till vår glädje riktigt länge. / Pelle

Trädgård och kräftor

När vi äntligen pustat ut efter semestern och Gunilla kört tvättmaskinen i några dagar har vi så sakta kommit in i den vanliga lunken. Blommorna mådde bra tack vare Bosses och Jockes välvilliga vattnande. Gräsmattan var brunbeige och behövde inte klippas, så vi kunde ägna oss åt att gräva upp rabatten utanför vardagsrummet i stället. Där ska det bli pioner så småningom.

Fredagen den 4 augusti samlades släkten på en liten ö i sjön. Vi kallar den Fikaholmen, men den går även under namnet Söders ö och Lillön. Vi hade tagit med våra mjärdar och några håvar samt ett par kilo kycklingvingar. Vingarna delade vi på mitten och knöt fast en bit i varje håv och mjärde, och prick klockan 17.00 sänkte vi försiktigt ned alla redskapen i sjön. Vi åkte ut med båtarna och valde de finaste platserna där det såg ut som om kräftorna skulle trivas. Vi såg ju inte hur det ser ut på botten, så det blev nog lite av en chansning ibland.

När vi återsamlats på ön plockade vi fram termosar, ölburkar och smörgåsar i väntan på att de första kräftorna sulle klättra i håvarna som vi lagt nära stranden runt ön. I år kom de första två straxt efter sex. Lyckligtvis var de över 11 centimeter långa, vilket är minimimåttet för kräftor i vår sjö.

När det mörknat rodde vi ut och vittja mjärdarna en första gång. Sen tände vi en brasa och grillade korv en stund medan vi turades om att gå runt på ön och kolla i håvarna.

Vid tvåtiden på natten var vi äntligen hemma efter att ha vittjat mjärdarna en sista gång, och då kokade jag och min morbror Åke kräftorna med salt och rikligt med dill. Vi blev klara halv fem, och då gick jag hem och sov ett par timmar.

Klockan sju gick Jocke och jag upp, och åkte ut på sjön igen och tog upp mjärdarna som legat ute över natten. Det blev ytterligare några kräftor att koka.

På söndagkvällen samlades vi igen på vår veranda och åt sill och potatis med tillbehör och sjöng vackra visor till. Efter sillen kom kräftorna och svartvinbärsbrännvinet fram, och vi åt och surplade i timmar. Vi avslutade med jordgubbar och vispgrädde och kaffe med kaka.

Det blev inte lika sent som på kräftfisket, men alla var nöjda när de gick hem till sitt utom Nisse som fick sova på soffan. Men han var nöjd med det! / Pelle

Hemma igen dag 11

Klockan 8 på morgonen tackade vi vårt danska värdfolk för gästvänligheten och fortsatte vår resa hemmåt längs E22:an. Efter 10 minuter hittade vi motellet som vi kunde bott på, men som nu fick bli vårt frukostställe. Vädret var bilvänligt. Växlande molnighet med regnstänk.

Kaffe med wienerbröd intogs på konditori i Karlskrona och lunch avåts på Hamnkrogen i Kalmar. Skurarna kom oftare nu, men vid Söderköping kunde vi äta glass vid kanalen och se båtarna slussa i solsken. Vi hann iväg innan nästa regnskur, och när vi så småningom, efter totalt 3 600 kilometers utforskande av de tyska parkeringsfickorna, var hemma i Rönninge vid 8-tiden drack vi te med rostat bröd innan vi äntligen kunde sova i våra egna sängar. / Pelle

Tyskland dag 10

Synnerligen mätta och belåtna åkte vi till snabbköpet vid "stora vägen" och köpte lunchmat. Samtidigt med oss, handlade även stadens äldsta spätta. Hennes man satt utanför och väntade på motorcykeln som han haft sedan den var ny. Efter att först ha stoppat ned matkassarna satte hon sig själv i sidovagnen och sedan for de iväg.

Vi tog samma väg hemmåt som vi kommit, och vi drack kaffe på en lämplig parkeringsficka längs vägen.

Straxt innan Hamburg åkte vi fel i en korsning, och fick åka på motorvägen i stället. Rätt vad det var kom en sten flygande från de mötande bilarna, och träffade vindrutan alldeles vid kanten. En liten spricka på en centimeter blev snart två decimeter lång, så vi får byta ruta när vi kommer hem. Självrisken är 35%, så nog kan man hålla sig för skratt.

Eftersom vi inte skulle åka färja hem, så svängde vi av mot Flensburg i stället för mot Kiel. Vi hittade så småningom en rastplats där vi kunde äta vår medhavda lunch vid riktigt bord.

Just innan den danska gränsen handlade vi en liter Cointreau och några flaskor vin på en "lågprisbod". Vi hade tänkt köpa en försvarlig mängd billig sprit, men ölburkarna med märken vi inte kände till fick man dessutom betala pant på, och både vodka och gin var dyrare än i vanliga tyska mataffärer, så då fick det vara. (Vi tog en trevlig kryssning med Cinderella till Mariehamn där vi kunde äta gott och bunkra öl mm när vi kom hem i stället)

Efter den danska gränsen letade vi efter en trevlig kro där vi skulle bo och äta en riktigt god middag. Nu hittade vi inte någon sådan, så det blev en tapasmiddagpå Envy Café i Odense, och därefter sträckkörde vi över Stora Bältbron och Öresundsbron så att vi hamnade i Hörby straxt efter 10 på kvällen. Vi försökte få ett rum på Stora Hotellet, men dom hade fullt. Ett nattvandrande danskt par talade om att det inte fanns några fler ställen i Hörby, men vi var välkomna att få övernatta i deras gästhus. Halv elva på kvällen är man inte nödbedd, så frun, en dansk advokat, hoppade in i baksätet, och maken och den 11-åriga dottern åkte före i deras bil och visade vägen.

Vi kom så småningom till en liten sommarstuga i skogen bakom en bondgård, där vi satt och åt jordgubbar och drack te och vitt vin till efter midnatt. Gunilla spelade plockepinn med dottern medan vi pratade tysklandsresor och hur dyrt det är att bo i Köpenhamn. Vi gick sedan över till gäststugan där Gunilla bäddade med våra badlakan, kuddar och plädar som vi haft med i bilen.

Efter en lång dag med åttahundra kilometers bilkörning somnade vi snabbt. / Pelle

Tyskland dag 9

En ny varm dag med en tjusig bufféfrukost i ett tjusigt frukostrum. Bara vi och servitörreceptionisten.

Vägen mot Minden var ganska skogig. Vi passerade Ellen & co som troget var kvar vid väg 1.

När vi kom fram till Minden hämtade vi nyckeln, och gick sedan på stan ett par timmar. Det blev smörgås och öl till lunch. Vi köpte strumpor, blusar och ett par badskor till G.

Vid halv tre-tiden drack vi kaffe med vienerbröd i trädgården. Vi drack varsin läsk också för det var verkligen varmt. ca 35 grader. Vi ringde Peter, men Fjällbacka var inte ledigt över helgen, så vi åker nog hem längs den svenska ostkusten.

Efter en stunds vila åkte vi till Witve Boltes Biergarten. Den här gången tog vi bara en rätt var, och drack Weissbier. Ljust, lite grumligt öl, ungefär som färsköl.

När vi kom hem satt vi en stund vid dammen innan vi gick och lade oss. / Pelle

Tyskland dag 8

Egentligen skulle vi ha åkt till Minden idag, men eftersom det rummet, där vi bodde första natten, inte var ledigt förrän i morgon, så måste vi hitta ett övernattningsställe till.

Vi började med att åka 100 meter och köpa kaffebröd på bageriet. Sedan åkte vi allt högre och högre tills vi kom till en trevlig skogsväg, där vi fikade bland allsköns insekter.

Vi stannade sedan till i orten Winterberg, där vi parkerade i en timme och gick runt och tittade på 1000-tals hotell som låg uppradade på huvudgatan. När man inte behöver dom så står dom som spön i backen! Vi handlade i alla fall lunch som vi sen åt på Bordellen Ellen.

Bordellen Ellen, var en större parkeringsficka längs väg 1 där vi hittade en skuggig plats mellan ett par husbilar. När vi fikat klart hade vi förstått att husbilarna som det låg stora röda hjärtan innanför vindrutorna på, och som det bara var kvinnor i, inte innehöll några reströtta semesterfirare, utan var något helt annat. Det stannade långtradarchaufförer i parti och minut som hälsade på hos flickorna.

Vi åkte raskt vidare och hittade ett 4-stjärnigt hotell i en liten by som heter Sande, där vi stannade för natten. Middagen, som var den bästa vi åt på hela semestern, åt vi på en gammal kvarn i närheten. Pelle började med 6 st vinbergssnäckor i örtsmör och vi åt båda argentinsk oxfilé med bearnaisesås och pommes. Detta sköljde vi ned med mycket god öl, och sedan blev det glass, creme caramel och kaffe. Allt för endast 50 e. / Pelle

Tyskland dag 7

Proppen gick när vi kokade vatten i badrummet på morgonen, men vi var färdigduschade och påklädda, och gick ned till matsalen och åt en fantastisk frukost.

Vi åkte vidare och stannade för eget kaffe vid floden i Brodenbach, där en hungrig svan försökte sno våra vinebröd.

I Neuhäusel handlade vi vin, jordgubbar, grädde, bröd och pålägg, som vi åt på en parkeringsplats (utan bilar men med en skuggig trevlig gräsmatta).

Vi letade sedan länge efter ett sovställe, och fann till sist ett hotell i Blattenberg, Hotell Rodhe. Vi fick det sista dubbelrummet, för den som bokat det, hade ännu inte kommit när klockan var halv åtta! Restauranten var bokad för en fest, så vi åt gott i deras Biergarten i stället. Fläskkotlett till Pelle och rökt forell till Gunilla. Vi sov sedan gott tills kyrkan bredvid slog klockan 07.00. / Pelle

Tyskland dag 6

Efter frukosten åkte vi ytterligare 15 kilometer längs Mosel till Brauneberg, där vi skulle stannat för natten om det varit något rum ledigt hos vinodlaren vi bodde hos för mer en 15 år sedan. Vi åkte förbi huset, men det verkade inte vara något rum ledigt. Det såg ut som vi mindes det, och det stod flera bilar utanför, så förmodligen åt deras gäster fortfarande frukost. Vi åkte istället till bageriet och köpte äppelkaka.

Vi fortsatte sakta utmed floden, som hela tiden är kantad med vinodlingar. Vid den lilla byn Urzig, hittade vi en fin plats vid floden där vi kunde fika. Det var skönt att bara sitta där och dricka kafffe med äppelkaka, och titta på båtarna som sakta gled förbi. Vattnet rinner så sakta så man knappt kan se att det rör sig. Det beror på att dom har byggt många slussar, och snålar med vattnet när det är så varma somrar som den här. Det är nästan bara det vatten som rinner ut vid slussningarna som rör sig.

Vi stannade vid slottet i Zell, där vi tog ett rum för natten. När vi installerat oss, gick vi på stan och provsmakade vin, och köpte med oss några flaskor. Vi åt lunch på Zum Alten Banhof. Skinksmörgås till Pelle och sallad till gunilla. Ölet var svalt och gott.

Några trehjuliga motorcyklar kom förbi, och då sa Gunilla att en sådan kunde vi ha. Då kunde hon sitta där bak och hålla koll på hur jag kör. En blåsorkester spelade födelsedagsmelodier på matstället bredvid, så vi fick underhållning medan vi åt.

Sedan vilade vi middag på slottet och bestämde morgondagens resrutt.

På eftermiddagen gick vi över floden på en gångbro, och åt glass och drack mineralvatten på andra sidan. När vi hittat tillbaks igen gick vi till ett litet torg utanför ett gasthaus, där vi åt middag. G åt skinka med melon, sallad och bröd, och P åt Cordon Blue-swein, dvs 2 fläsksnitselskivor med ost och skinka mellan, panerat och friterat med stekt potatis och en salladstallrik. Till det drack vi stor god öl. Notan stannade på 19,20e = 180 kronor. Inte dyrt för två precis.

Pelle gjorde kaffe på rummet och vi tittade på TV en stund innan vi somnade. / Pelle