Färdigväntat!

Bussresan gick som smort, och Ulla satt och sov i sin rullstol när jag kom fram. Vi drack lite juice och pratade med röntgenläkaren. Vi kom överens om att nästa steg blir kontroll med ultraljud, och sen får vi ta ett beslut om vad som ska göras efter det. Fem i fyra kom färdtjänsten, och trekvart senare kunde jag lämna Ulla i teverummet på Salarp. Hon skulle äta middag med de andra, och sen gå och lägga sig efter dagens strapatser.

Gunilla och jag kom hem samtidigt. Vi åt en fuskmiddag (röde pölser med bröd) och sitter nu framför teven och väntar på Antikrundan. Sen är det färdigväntat för idag. På tal om Antikrundan, så passar det väl bra med en bild på de nysplitsade kakelugnsspjällssnörena med tofsar. Vist pryder dom sin plats!

Jag hoppas att Gun och Börje (i Tucson) läser det här också, för Jessica blev mycket, mycket glad för den fina buketten som hon fick av Gun.


/ Pelle

Väntedag

04.50 lyste det med röda siffror på den vita garderobsväggen. Ett par grader varmt var det också. Klockan, som både visar rätt tid och yttertemperatur samt projicerar bilden på väggen så att man kan se den utan att lyfta huvudet från kudden, var ett lyckat impulsköp på Walgrens Drugstore i Tucson. Nu kunde jag halvslumra ytterligare en halvtimme, medan jag väntade på att stiga upp. Det känndes lite segt i ögonen efter Jessicas mycket trevliga disputationsfest på Tvålpalatset i går kväll. Maten var god, och det blev många härliga tal och mycket trevliga sånger under kvällen. Det var gott om körsångare med, vilket säkert gjorde sitt till.

Halv sex pallrade jag mig i alla fall upp, och efter en snabbdusch, en halv banan med yoghurt, en halv franska med ost och leverpastej (Vi delar allt!) och en microuppskrämd kopp te, promenerade jag i snabb takt ned till Salarp, där Ulla satt påklädd i sin rullstol innanför ytterdörren och väntade.

Färdtjänsten var beställd till 06.14 och anlände punktligt. Inga köer på vägen, så vi var framme vid Karolinska Solna klockan sju, som vi skulle. Ulla drack lite juice medan jag tog dagens första kopp kaffe. Snart kom de, som hjälpte Ulla komma i en operationsrock och upp i en säng, inför den kärlröntgen hon ska göra. Jag hann precis med KI-bussen till Huddinge där Gunilla jobbar. Där har jag, medans jag väntat, läst en halv pocketbok (ej delad), läst decembernumret av Råd och Rön, ätit lunch och skrivit detta.

Nu är det bara några minuter tills bussen går tillbaks till Solna. Ulla och jag ska åka hem till Salarp klockan fyra, så det blir till att vänta lite där också.

/Pelle

PhD

Efter frukosten åkte vi till Karolinska Huddinge, och var tillsammans med ett femtiotal personer med på Jessicas disputation. Avhandlingen, som behandlar grupp A streptokocker försvarade hon på engelska. Halsfluss orsakas vanligen av denna bakterie, men man kan få mycket allvarligare sjukdomar av den. Här hade hon gjort en studie över patienter som fått en infektion som bryter ned vävnaden i kroppen (NF) eller också där kroppen försätts i chock och man får organsvikt (STSS). Med en dödlighet på 30-80 % om man får sånt, är det nog bra att hon forskat på detta. Jessica försvarade sin avhandling väl, och kan nu tituleras Doktor Darenberg.

Nu vilar vi oss bara, bläddrar lite i Arizona Higways och ser fram mot disputationsmiddagen i kväll på Söder. Jag har lovat att köra till stan, för jag ska upp tidigt i morgon, och följa med Ulla till KS där hon ska röntga vänstra benet.

Lillfredag!

Då är det äntligen tisdag, och idag lyckades jag splitsa ihop snörena till kakelugnsspjället. Jag föjde nogsamt instruktionen i en bok om rep, som jag fick för mer än fyrtio år sedan. Det blev riktigt snyggt. Längst ned i varje snöre hänger en jättetofs som handtag. Jag ska ta ett foto av dem en annan dag.

Jag gick och hälsade på Ulla vid tretiden och fikade med henne. Thomas G ringde från Finland och pratade med henne ganska länge. Det piggade upp henne att få höra lite om hur han och familjen hade det.

Jag försöker lära mig hur jag ska hantera det här bloggandet genom att bläddra och titta på andras bloggsidor. En riktigt bra sida har fått pris som bästa europeiska blog:

Man lär sig mycket genom att titta på hur andra gör. Som 60+are har jag lite svårt att hänga med i alla engelska facktermer, men jag har ju redan lyckats lägga in bilder och göra länkar, så det ska väl gå att förbättra bloggen ytterligare. Nästa steg är att få in en besöksräknare också. Jag tycker det skulle vara kul att få veta om överhuvudtaget någon utom mina närmaste tittar på det jag skriver.

Jag fick ett mejl från Florence i Arizona idag att hon varit inne och tittat. Florence och hennes man Lasse är vänner som bor i Tucson, så det är lång väg om man ska hälsa på. Ett och annat mejl skickar vi ibland, och någon gång är vi vakna samtidigt, trots tidsskillnaden, och råkar sitta vid datorn också. Då kan vi chatta eller prata med varandra via Skype. Det hände senast idag, och kanske hon också kommer igång med lite bloggande.

Jag tänkte på alla våra vänner "däröver" här om dagen, då min morbror Bosse hade hittat två årgångar av tidskriften "Arizona Highways" bland grovsoporna, med fantastiska bilder och reportage. Visserligen från 1971 och 1972, men vad gör det. Grand Canyon och Coloradofloden har inte förändrat sig särskilt mycket sedan dess, så vi tog tacksamt hand om dem.

Idag blev det varsin drink med kex, cambozola och så´na där stora kaprisar med skaft när min fru, Gunilla, kom hem. Hon jobbar inte på onsdagarna, så det blir liksom två fredagskvällar i veckan. Gunilla undrade lite surt vilka som var "vi" när jag skrev i bloggen, så jag får skriva in henne under "About me".

"Det var en hel del stavfel också!" uppmuntrade hon mig dessutom med.

Vi, det är alltså Gunilla och jag om inget annat anges!

Jag tycker att det är kul att lägga in en bild ibland, så att det inte bara blir ren text, så det får bli ett bevis på att våren är på gång. När snön smälter på taket och istapparna växer då vet man vad som väntar.

Vi har redan tagit upp änglatrumpeten från källaren och planterat om den i en ny kruka och beskurit den ordentligt. Den stora tjusiga keramikkrukan blev för tung för mig att bära i trapporna, så nu bor den i en stor plastkruka i stället, och väntar bara på att få flytta ut på verandan. Jag hoppas att den ska bli riktigt stilig i år. I väntan på att jag ska göra en egen sida för foton, får väl trumpeten komma med på bild också. Med lite tur ska vi nog få den att blomma i år. Det har varit lite tunnt med det de senaste sommrarna när vi har semestrat i Tucson så länge. I sommar ska vi bara åka längs Moseldalen några veckor och dricka vin. Resten av tiden håller vi oss hemma i Sverige. Det finns mycket kul att göra på nära håll också.

Nu är det dags att gå och lägga sig. I morgon ska vi på disputation med efterföljande fest på kvällen, så det blir säkert sent då.

Mindre strålande

Idag var det ingen ide att gå ut. Mörkt och trist med snöigt regn. På förmiddagen slogs jag med datorn och de så kallade BankID:na, som behövs för att man ska komma in i deklarationen på skatteverkets hemsida. Jag lyckades till slut, och det var ju bara att konstatera, att anleddningen till årets kvarskatt var att jag tänkt fel och betalt in för lite i skatt. Surt sa räven! Det blir bara att pynta in slantarna nu i april i stället.

Jag gick sedan på ett möte på Salarp, där Ulla bor. Nu blev det bestämt att hon får stanna där så länge hon vill, och får tillgång till all hjälp dyngnet runt. Det vill till att man är frisk och kry när man blir gammal. Så fort kroppen inte orkar med är det kört. Då blir allting så svårt och man kan bara hoppas på att någon ställer upp. Nu får hon hjälp med att komma i och ur säng och rullstol mm. Regelbundna måltider, trevliga jämnåriga och underbar personal gör det ju lite roligare än att sitta ensam och sova i en stol framför tv4 på dagarna, i väntan på hemtjänsten. Dom är trevliga dom också, men det blir ju bara några minuter varje gång dom kommer. Dom måste alltid flänga vidare på sina uppdrag.

När Gunilla kom hem från jobbet, gjorde vi en riktigt smaskig Wonton Soup. Mald kycklingfile, spenat, persilja, ingefära och soya blandas, och klickas på små lövtunna pastaplattor som viks ihop och kokas i hönsbuljong ett par minuter. Varm soppa med var sin Singha Beer till, var precis vad som behövdes för att vi skulle må lite bättre i gråvädret.

Det blev sedan varsin chokladglass och en kopp kaffe i soffhörnet framför teven och gårdagens inspelade program om Englands utrotningshotade bönder och den numera förbjudna rävjakten.

Dom har det inte så lätt heller. Snart importeras väl vår mjölk från nå´t låglöneland, och det svenska köttet blir väl ett minne blott det också. Kycklingfilén vi använde idag var "Kajsas" frysta från Danmark. Det var ett misstag från början som gjorde att vi köpte den sorten. Det lät ju inte som att "Kajsas Kycklingfilé" skulle vara dansk. Det var först när vi provat dom första, och upptäckt att det var de mjällaste, mest perfekta och godaste filéer vi ätit, som jag läste på påsen var dom kom ifrån. Vi köper alltid svenskt när det går, men Kajsas Kyckling blir i fortsättningen ett undantag från den regeln.

På tal om inget särskilt, så upptäckte jag att min mormor redan finns ute på nätet. Att vårt hus finns visste jag, men det var en glad överaskning.

/Pelle

Strålande!

Äntligen känns det att våren är på väg! Vaknade till strålande sol, och de 13 minusgraderna förvandlades raskt till 4 plusgrader. Passade på att skotta mig fram till en ny vedtrave innan snön blivit för tung. Det var lika bra att skotta av bodtaket också, innan det ger vika. En promenad runt Jordan och Bergvik hann vi med också. Vi stannade till hos Ulla på vägen, där jag fick en kopp kaffe med hembakt.

Nattens förlorade timme började kännas av när vi kommit hem, så vi tog tillbaks den på varsin soffa, innan det blev dags att börja med middagen.

Teveprogrammet bjuder inte på något upplyftande idag, så det blir väl att bläddra lite i nå´n trädgårdstidning efter maten i stället. Det lär väl bli bråttom när snön äntligen ger sig av.

/ Pelle

Efter en stadig frukost åkte vi och handlade på Ica. Vi brukar åka till Ica Kvantum vid Kungens Kurva, eftersom dom har en väl fungerande fiskdisk och själva packar sitt kött. Idag hade dom fått in påskmust i 33 cl glas. Vi gillar att köpa läsk och öl i returglas, även om det betyder att man får aparmar av allt bärande, och att det alltid tar mycket plats i vår lilla källare. Vi noterade också, med glädje, att vi fick 10 kronor i rabatt på smöret igen utan att ha några kuponger eller ens vetat om det. Leve tekniken!

Vi svängde även in till Hong Kong Trading på Kungsgatan och köpte Wonton pastry, små lövtunna filodegsplattor att linda in köttfärs i och koka Wonton Soup.

På nätet hade jag sett att det fanns fyra flaskor av ett halvtorrt Rieslingvin, 99844, kvar på systemet vid Kungens Kurva. Det kostar visserligen 149 kronor flaskan, men det är det värt. Vi köpte med oss dom flaskorna så att vi kan gotta oss vid nå´t lämpligt tillfälle.

Ikväll kommer Nisse och Jocke på middag. Vi ska ha våfflor med gräddfil, hackad lök och löjrom. Till det blir det nog påskmust. Som efterrätt blir det våfflor med sylt och vispgrädde, så ont om kalorier blir det inte!

Vi klarade av Melodikrysset på vägen, trots att vi bara fick skriva på ett papper, och inte hade något riktigt kryss med. Vi är lika malliga varje gång alla bitarna faller på plats, även om vi aldrig vinner något. Det håller ju de grå vid liv...

Efter en kopp kaffe hemma köpte vi blomjord på Plantagen i Södertälje, så att vi äntligen kunde plantera om våra pelargoner, som stått i kylan och mörkret i källaren över vintern.

Det verkade som om de flesta fortfarande hade lite liv i sig, trots att våra fingrar inte är så vansinnigt gröna.

Ett besök hos Ulla, min mamma, han jag också med. Jag kom lagom till eftermiddagskaffet, och det är ju alltid trevligt att prata lite över en kopp. Hon har lite problem med cirkulationen i benen, och har opererat det högra för nå´n månad sen. Nu ser det ut att fungera bättre, och hennes bensår verkar börja läka. Om en vecka ska vi röntga vänstra benet för att se om det behövs någon åtgärd där också.

/Pelle

Fredagskväll

Jaha, Då är man bloggare vid fyllda 61. Skam till sägandes så har jag inte ens öppnat den här själv. Jag fick en vänlig knuff av Anders, en av sönerna, som öppnade den åt mig medan jag var ute och hämtade in ved.

Huset Norrberga värms på vintern, förutom av el, även av ett par härliga kakelugnar. Alltid tjänar man in några kilowattimmar, och det är ganska trevligt att känna värmen och höra brasan spraka på fredagskvällen när det blir drinktime. Det brukar bli vid femtiden när den hårt arbetande hustrun kommer hem.

I kväll blir det en stekt köttbit med pommes frites till middag. Vi är väl inte några älskare av pommes, men vi behöver platsen i frysen, så det gäller att äta upp de impulsköpta påsarna som, av misstag, köptes till extrapris på Ica.

Mitt första inlägg!

Hej alla läsare, här är mitt allra första inlägg på min blogg. Egentligen är det inte jag, utan min tekniskt begåvade son som skrivit det här, men i fortsättningen kan du lita på att Pelle, det är jag.

Mycket nöje!

/Pelle